2. sunnuntai loppiaisesta, Luk. 4:16-21, Martin Fagerudd

Lukas är den enda av evangelisterna som berättar att Jesus kunde läsa. Det är just i samband med en bibelläsningen som Jesus förklarar programmet för sin verksamhet. Han berättar att han möter alla som människor. Han tar i betraktande hela människan, så att han botar dem från sjukdomar, ger dem ett gott budskap och ett hopp, som befriar dem till att leva. Jesus ger människan det vad hennes kropp, själ och ande behöver.
Läsehändelsen innehåller också undervisning. Efter att Jesus läst ur profeten så undervisar han också och berättar vad det betyder som han läst. Det betyder inte samma som för profeten Jesajas åhörare, som levde i fångenskapstider.
När Jesus undervisar är det en ny situation. Jesus säger att det han läst, redan har gått i uppfyllelse för dem som hör honom. Det finns en skillnad mellan Jesajas och Jesu budskap. Visst är Jesajas budskap också Guds ord. Det handlar i sin situation om något som skulle ske i framtiden, medan det som Jesus säger redan skett i aktuell tid, när han talar det. Av det här vet vi att Guds ord när Jesus undervisar, är Guds levande ord, därför att Jesus själv är Guds levande ord.
Jesus läser och underviar det här i Nasarets synoagoga. Hans tal får en positiv respons. I något skede kommer frågan ”Är det inte Josefs son?” tillsammans kanske med kommentarerna Det här är ju hans hemstad. Han kan säkert göra mycket mer här. Vi är ju hans kompisar.
Men Jesus gör inga tecken, för att inte tala om att han skulle bota någon där. Hans familjs grannar kanske tänkte att Jesus skulle öppna en filial där och att hans kompisar skulle få special-behandling.
Jesu verksamhetsområde är mycket större och det finns på annat håll. Det börjar där, det kallas för mörkrets land eller dödsskuggans dal. Det är där man inte på länge hört något löfte från Gud, nämligen i Galiléen, på Gennesarets nordvästra strand. Där börjar Jesus sin verksamhet, fast han proklamerade sitt budksap och program i sin hemstad, där han vuxit upp. Men där var han ingen profet. Inte förrän Gud uppväckte honom från de döda. Då trodde man också i Nasaret. Bättre sent.
Visst skulle det vara roligt att säga, nu när ett nytt församlingsråd tillträtt, att det program som har förklarats för alla så har redan fullbordats.
Men vi är inte i samma position som Jesus men nog i samma som lärjungarna. Jesus ger lärjungarna uppdraget, att förkunna det goda budskapet för alla folk i hela världen. Den uppgiften ger han i Apostlagärningarna. Det sker på samma sätt som när Jesus förklarar sitt program och berättar vad han skulle göra.
I Apg berättar han vad lärjungarna skall göra. De skall göra precis som han. De skall möta människorna och behandla dem som hela människor. Uppgiften är lätt, men människor kan vara komplicerade. Det gör att lärjungarna råkar i alla möjliga situationer, som sätter dem på prov, när de skall tillgodose människors andliga, fysiska och psykiska behov. Det församlingen annars gjort från första början oc det gör den fortfarande.
Det för med sig förstås arbete, när församlingsrådet skall jobba ihop. Det är inte så svårt men kräver att var och en sätter sig in i uppgiften. Dessutom är vi inte ensamma. Församlingen har valt er alla till att utföra uppgiften, men det är Herren själv som har gett er uppdraget och samtidigt själv välsignar er till det.
När församlingsrådet välsignas till uppgiften, så följer detta ett mycket gammalt formulär från den första kristna kyrkans tid. Församlingsrådets ledamöter blir välsignade genom handpå-läggning och bön denna dag, då alla era förtroendevaldakolleger i Vanda också blir välsignade i sina respektive församlingar och högmässor. Gud välsigne er och Herren vare med er i alla skeden i livet.
Mycket arbete finns. Det gör det ända tills ert mandat fullbordas och långt efter er tills tiden fullbordas. Församlingen har valt er till att utföra det. Ni sköter det er del av tiden och på er plats här i Vnada svenska församling. Tillsammans bistår vi också det lokala och det globala ekumeniska arbetet genom dem som har fått den kallelsen, samtidigt som vi också är ett med alla andra kristna kyrkor i vårt land och överallt i världen.
Vårt arbete här i Vanda svenska församling är inte bara vårt. Inte heller församlingen är bara vår. Den är Kristi församling och arbetet vi utför är Kristi arbete. Han sade det ju redan i början ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Jesu arbete fortsatte så länge han levde, men det slutade inte på korset, utan fortsätter här tillsammans med oss. Det tror vi och vet vi att han gör, liksom hela kyrkan och församlingen med oss.