Helluntaipäivä, Joh. 14:23-29, Martin Fagerudd

Pingstfesten som vi firar idag påminner om en viktig sak. Gud har utgjutit sin ande över alla. Det har han lovat för länge sedan. När Gud ger oss sin Ande så ger han av sitt eget väsen åt oss. Guds väsen är kärleken och den heliga Anden är således kärlekens ande.
Vi undrar säkert varför han gett oss den och vad den skall vara bra för. Vi har inte fått hans ande för att vi förtjänat den. Vi har inte nått så långt i vår utveckling att vi är mogna för den och inte heller är vi så fullkomliga i vår kärlek att vi fått den. Gud berättar både i GT och NT varför han ger oss av sin Ande.
Den första gången han ger sitt löfte om sin Ande åt sitt folk Israel i GT ger han genom profeten Hesekiel. Under profeten Hesekiel var folket landsförvisade. De längtade tillbaka till sitt land. Det är då som Gud lovar ”Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er.”
Hans folk hade bott bland andra folk. Det hade glömt sin Gud. När han ger dem sin ande så hjälper han dem att minnas honom. Han vill att de skall leva efter hans bud. Gud lovar sin Ande åt Israel för att han vill vara deras Gud och att det skall få vara hans folk.
Varför vill han det? Jo, han hade ju skapat hela mänskligheten till gemenskap med honom. Men de flesta glömde och blev främmande för honom och de tyckte också att Gud var avlägsen och främmande för dem. Han väljer ut ett folk för att visa vad han menar med en nära gemenskap med människan.
När han lovar sin Ande åt folket, så vill han hålla kvar den nära relationen som han velat ända sen begynnelsen. När han hela tiden vill uppehålla relationen med det utvalda folket så finns det också en chans för hela mänskligheten. Hesekiel säger att den här händelsen när Gud utgjuter sin Ande är frälsning. Det säger också profeten Joel. Apostlarna i NT säger det samma.
När Gud ger sin Ande åt människorna så hör det ihop med frälsningen. Där som profeterna kunde bara ge tidsangivelsen ”i de dagarna” så kan apostlarna säga att tiden är inne nu. Gud har nu utgjutit sin ande över apostlarna så som hela Jerusalem kunnat höra i apostlarnas predikan på Pingstdagen. När Petrus berättar om den heliga Anden så berättar han om Jesus. Han gör det mycket kraftigt och säger att den här Jesus har Gud gjort till ”… Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.”
Det här blir en fruktansvärd chock för åhörarna. De blir alldeles rådlösa och de frågar apostlarna ”Bröder, vad skall vi göra?” De menar att finns det någon räddning för dem. Petrus lugnar dem och säger Vänd er till Gud och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Sedan säger han att Gud har lovat den heliga Anden åt er alla, också era barn. Petrus visar hur den heliga Anden hör ihop med frälsningen, då den hör ihop med Jesu uppståndelse.
Det som Petrus inte förstod ännu då var att Guds löfte gäller hela mänskligheten, men det blir snart klart för honom fastän det tar litet tid. Gud vill nå hela mänskligheten. Gud sänder först frälsaren, som räddar hela mänskligheten eftersom hela mänskligheten tappat kontakten till Gud. Sedan sänder han hjälparen så att alla förstår att han också sänt Frälsaren.
Petrus säger att ingen behöver vara ängslig för sina synder. Jesus säger att det är just för att uppehålla kontakten med människan som han sänder den heliga Anden, samt för att påminna om kärlekens bud som han har gett. Gud tröstar oss alla med Anden och säger Jag är din himmelske Far. Du är mitt barn. Jag är med dig och du har inget att vara rädd för.