9. sunnuntai helluntaista, Matt 7:1-7, Martin Fagerudd

En artikel, som jag läste för länge sedan, handlade om lögnens väsen. Artikeln, som framförde två påståenden, konstaterade inledningsvis att lögnen är en del av livet. Utan den skulle sanningarna dränka oss. För det första påstod artikeln att lögnen finns för att sanningen är så svag, att den inte klarar sig utan lögner. För det andra påstod artikeln att lögnen kan hjälpa sanningen.
Jag håller med om att lögnen är en del av livet, vare sig vi vill det eller inte. Men jag anser inte så som artikeln att sanningen inte skulle klara sig utan lögnen. Inte tror jag heller att lögnen gör att sanningarna lättare att urskilja från varandra. Det är ju lögnen som lever på sanningens bekostnad och den finns blott och bart pga denna relation.
Man menade också att lögnen kan hjälpa sanningen? Ett svar fann man i lögnens gamla metod ’ändamålet helgar medlen’, vilket betyder att man med orätta medel eftersträvar att nå det goda. Varför vill människan ljuga i olika situationer och dölja sanningen. När Alexander i filmen Fanny och Alexander får frågan varför han tror att människor ljuger förklarar han det mycket enkelt. Han säger att det är för att vinna en fördel. Lögnen har i metoden ”ändamålet helgar medlen” en alldeles tydlig nyttodimension.
Jag vill förklara hur jag förstår det här. Etiken har två dimensioner, som handlar om att kunna skilja mellan gott och ont och att välja mellan rätt och orätt. När en människa tänker på sitt liv gör hon ofta en värdering av det. Hon kan säga mitt liv är gott eller mitt liv är dåligt. Människor vill i allmänhet förbättra sina liv. Om man är osjälvisk är det lättare att välja det rätta och då leder det oftare till det goda. Men om man är självisk, då skyr man inga medel för att nå det goda för sin egen del och risken att man oftare väljer det orätta är överhängande. Det kan ofta vara ett självändamål för en del människor att eftersträva bara det som gagnar en själv. På det viset förverkligas ”ändamålet helgar medlen”.
Artikeln kallade sanningen svag. Jag personligen anser att sanningen inte är svag. Men jag skulle hellre vilja säga att den har en svaghet. Den har en benägenhet att göra det besvärligt för människan. Det är lätt att komma lögnen på spåren som ett finskt ordspråk säger. Men det kräver mycket arbete att söka sanningen. Sanningen behöver varken sopa igen sina spår och eftersträvar aldrig den omedelbara nyttan. Sanningen tjänar bara sanningen.
Att utforska sanningen tar lång tid. Den kräver att man söker den och i ett sådant fall ett livslångt engagemang. Det är svårt att hitta hela sanningen eftersom den är så stor. Därför tycks den dölja sig. Den gör det inte lätt på något sätt för sökaren, men å andra sidan lovar den ett meningsfullt och intressant liv, liksom den också ger en uppgift. Sanningen har dessutom en stor inverkan på människolivet. På den kan vi bygga våra liv.
Nu är det ju alldeles klart att evangeliet sätter sanningen ihop med Gud och med Jesu ord. Jesus talar i dag i Bergspredikan hurudan inverkan hans ord har på livet. Jesus säger, att när man bygger livet på hans ord är det som att bygga på en stadig och hållbar grund, som inte kan rubbas eller förstöras. Han säger med andra ord att just hans ord är sanningen.
Sina ord illustrerar han ytterligare med liknelsen om de två vägarna och om de två portarna. Jesu liknelse handlar om att man skall välja rätt väg för att komma till den rätta porten. Eftersom hans hans ord är sanning, så de leder på den rätta vägen som för oss till den rätta porten. Då menar han också att hans ord är vägen och livet. Det är det som han på ett annat ställe säger direkt om sig själv att han är vägen, sanningen och livet.
Att komma fram till den rätta porten och in genom den är annars ämnet för hela Jesu Bergspredikan. Det handlar med andra ord om hur man kommer in i himmelriket. Man får den bilden att den breda vägen behöver man inte ens välja, man kommer lätt på den. Av någon orsak är det just den vägen som inte uppmuntrar oss till att söka. Det är den fråglösa vägen som leder till fördärvet. Jesus uppmanar oss att söka och välja den smala vägen som leder till den trånga porten, som leder till livet. Jesus tillägger att det är få som finner den smala vägen. Det är svårt, vilket beror på att den breda vägen är så lätt. Men Jesus lovar att ’den som söker han finner, och den som bultar för honom öppnas dörren.’
Det svåra med sanningen är att den kräver så mycket av den som söker den. Men å andra sidan har den kraften att leva i sig själv, medan lögnen ofta blir tvungen att använda det yttersta av sin fantasi, där som sanningen är så stor att den bara behöver säga att ’ja’ är ’ja’ och ’nej’ är ’nej’. Men förutom att sanningen måste sökas, behöver ytterligare ett motiv. Motivet måste vara starkare än lögnens nyttoinriktade motiv. Som motiv behöver sanningen framför allt tro. Det förstår vi när vi kopplar ihop sanningen med Jesu ord.
Vi är ständigt tvungna att kämpa för att skilja sanning från lögn och det rätta från det orätta. Sanningen har en svaghet därför att den av oss kräver arbete och tro. Men den är oändligt stark och därför blir vi hjälpta av den, som Jesu ord betonar. Och för att inte sökandet efter sanningen skall vara så övermäktigt svårt, säger Jesus, att han är både vägen, sanningen och livet. Dessutom är han porten. När vi har funnit sanningen i honom har vi funnit porten, som leder in i himmelriket.
För oss är sanningen förankrad i Gud och Jesus uppmuntrar oss till att söka. Det är det genomlöpande temat i hans ord och undervisning. Det garanterar naturligtvis inte att man alltid hittar de rätta svaren eller ens alltid ett svar. Ofta gäller det frågor handlar om vår existens, så som: vad är meningen med mitt liv? Vad är meningen med mina prövningar och motgångar? Sanningen i Jesu ord ger oss också ett hisnande löfte. På ett ställe säger han att på den dagen när Guds rike uppenbaras skall ingen fråga honom något mer. Saningen är alldeles uppenbar och det berättar om livet i Gud.
Därför är kanske inte finnandet av de rätta svaren sist och slutligen det viktigaste utan just sökandet, och att få vara öppen för och förundra sig över Guds rika värld. Jesus garanterar i vilket fall som helst, att genom att man håller sig till hans ord är man på den rätta vägen. Målet är klart, vägen är osäker, men vi får redan nu leva och vandra på sanningens väg som leder till den trånga porten som leder till livet.