13. sunnuntai helluntaista, Matt. 12:33-37, Martin Fagerudd

Det berättas att det stolta engelska klipperskeppet Cutty Sark en gång tappade sitt roder i en orkan i Indiska oceanen på hemvägen från Kina till England. Fartyget drev omkring planlöst i flere dygn, medan sjöarna bröt över däcket. Efter att ha drivit omkring i sex dygn fick de rodret reparerat. Arbetet lyckades och hemfärden kunde fortsätta. Ni kan säkert föreställa er lättnaden att igen ha kontroll över fartyget. Stormen hade kontroll över fartyget i sex dygn, då de under omänskligt svåra förhållanden lyckades reparera rodret. Utan roder kan man inte styra ett fartyg. Jakob skriver om hur nödvändigt det är, att kunna kontrollera fartyg med det lilla rodret, lika viktigt som att kunna kontrollera sin kropp med sin tunga, så att ingendera sätter oss på grund.
De som vet något om människan brukar säga att vi använder förnuftet till 4% men känslorna till 96%. Det är känslorna som ofta kan bli oss till ett problem, när vi låter dem styra tungan. Då säger den det vi tänker, utan att vi hinner tänka vad vi säger, förrän vi säger det vi inte tänkt säga. Och så får vi ångra oss, vilket kan vara tungt. Men när vi ber om förlåtelse så ställer förlåtelsen allt till rätta igen, och vi känner oss verkligt befriade.
Jesus talar inte om tungan men om munnen, som säger det som vi känner starkast. Han talar själv ganska häftigt och kallar några människor för huggormsyngel, vilket betyder djävulens barn. Det är ganska hårt att kalla någon för djävulen. Djävulen beskrivs ju inte som en person eller som en gestalt i NT. Det här är för att ingen människa skall kunna kallas för djävul.
Vi har ändå lätt för att demonisera andra människor. Det är inte ovanligt och de som gör det blir tvungna att ångra det. Men Jesus ångrade inte vad han sade. Tvärtom kastar han olja på elden. Han talar häftigt åt fariseerna, ett visst partifolk, som påstod att Jesus botat en stum och blind man med hjälp av djävulen.
Jesus ger svar på tal. Han säger, att sedan när har djävulen börjat strida mot sig själv. Jesus menar, att djävulen inte kan göra det goda, eftersom hans jobb är att göra det onda. Han vill ju att människan skall plågas av allt möjligt, sjukdomar och bli så galna, så att hon varken litar eller tror på Gud. Det är hans huvudsyfte att människan skall vara blind för Gud.
Jesus ställer dem en utmanande motfråga ’Med vems hjälp driver då era anhängare ut demonerna?’ De vet att de sagt att Jesus driver ut demonerna med djävulen hjälp. Då betyder det att deras lärjungar gör det också. Men om de gör det med Guds hjälp, så måste det även gälla Jesus.
Det som Jesus sade åt fariseernas partipampar gjorde dem svarslösa. Jesus säger att han botar de sjuka ’….. med Guds ande,’ och det betyder att ’… då har Guds rike nått er.’ Guds rike gör det goda, som hjälper och befriar människan. Det försöker varken snärja eller förstöra människans liv. Guds rike hjälper människan att upptäcka det goda och det vackra här i livet, framför allt Gud. Det är det som Jesus jobbar mest med, till människans bästa.
Men visst finns det också sådana människor som jobbar för det onda, kanske för att de blivit blinda för det. Det allra värsta tycker jag att är när de frestar människan att ge upp sin tro. Det goda gör man både med sina tankar, handlingar och sin kropp. Med samma intrument gör man också det onda. Med samma instrument befriar Gud människan, när Jesus predikar och undervisar, förföljs, lider och dör. Jesus kände av allt detta i sin egen kropp. Vi kan också känna starkt hur han kände det, med våra känslor.
När vi känner starkt för något eller känner starkt med någon, så känner vi att vi är ett med saken eller personen. Jesus känner starkt med oss men han känner också starkt för oss. Han vill vara ett med oss, därför att han är ett med Gud, som vill att vi skall vara ett med.